- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
166

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 98. Gårdstuppen och väderflöjelstuppen - 99. »Skön!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Skräp allt i hop! sade det inom väderflöjelstuppen.
Gårdstuppen värper aldrig
ägg, och jag gitter inte göra
det. Ville jag, kunde jag
nog värpa ett vindägg; men
verlden är inte ett vindägg
värd. Skräp allt i hop! —
Nu gitter jag inte ens sitta
här!

Och så knäcktes
väderflöjelstuppen tvärs af; men han
slog inte ihjäl gårdstuppen,
fast det nog var derpå
anlagdt, sade hönorna; och hvad
säger moralen?

illustration placeholder
Än att vara blaserad och knäckas af.


Det är likväl bättre att gala än att vara blaserad och knäckas af.

*



99.

»Skön!»

Bildhuggaren Alfred, ja, du känner honom ju? Vi känna
honom allesammans: han fick guldmedaljen, reste till Italien
och kom hem igen. Då var han ung, ja, det är han då ännu,
men dock alltid ett halft tjog år äldre än den tiden.

Han kom hem, kom på besök till en af Själlands småstäder;
hela staden kände till främlingen, visste hvem han var. För
hans skull var det bjudning hos en af de rikaste familjerna;
alla, som voro något eller egde något, voro bjudna; det var
en stor tilldragelse, staden visste det utan trumning.
Lärpojkar och småfolksbarn, ett par af föräldrarna också, stodo
utanför och sågo på de nedfälda, belysta gardinerna; nattväktaren
kunde inbilla sig, att han hade främmande hos sig, så mycket
folk var samladt på hans gata; detta smakade af nöje, och der
inne var verkligen nöjet gäst, der var herr Alfred,
bildhuggaren.

Han talade, han berättade, och alla der inne hörde på honom
med glädje, med andakt, men ingen så mycket som en äldre
enka efter en embetsman, och hon var för allt, hvad herr Alfred
sade, som ett oskrifvet, grått papper, som strax sög det sagda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free