- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
171

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 99. »Skön!»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det grofva, sade hon, det vill säga sköta hushållet. Kala
skulle sitta i dockskåp! Allt var nytt, blankt och vackert.
Der sutto de alla tre — och Alfred, ja, för att begagna ett
ordspråk, som belyser hur han satt, han satt som en biskop i
ett gåshus.

Formens trolldom hade bedårat honom, han hade sett på
fodralet och icke på hvad som fans inuti fodralet, och det är
olyckligt, mycket olyckligt i äktenskapet. Går fodralet upp i
limningarna och glitterguldet faller af, så blir man missbelåten
med handeln. I stort sällskap är det högst obehagligt att märka,
att man förlorat begge sina hängselknappar, och veta att man
icke kan lita på sitt spänne, efter som man ej har något spänne;
men ännu värre är det att i ett stort sällskap komma under
fund med, att hustru och svärmor prata dumheter och att då
icke vara säker på att sjelf kunna hitta på ett qvickt infall,
som blåser bort dumheten.

Det unga äkta paret satt så ofta hand i hand, och han talade,
och hon klämde fram något ord, samma melodi, samma två,
tre klocktoner. Det var själsuppfriskande, när Sofi, en af
hennes väninnor, kom.

Sofi var icke mycket vacker, men hon var utan något lyte;
litet sned var hon väl, sade Kala, men det var visst icke mer
än väninnor kunna se; hon var en mycket förståndig flicka,
men det föll henne icke in, att hon här kunde bli farlig.
Hon var en uppfriskande vindfläkt i dockskåpet, och frisk luft
behöfde man, det insågo de allesammans. Luftas måste det,
och så begåfvo de sig ut för att lufta på sig; svärmor och
det unga äkta paret reste till Italien.

*



— Gud vare lofvad, att vi äro hemma hos oss igen! sade
mor och dotter, då de året derefter alla tre, Alfred med,
kommo tillbaka.

— Det är inte något nöje att resa, sade svärmor, i sjelfva
verket är det tråkigt; ursäkta att jag säger det. Jag leddes,
fastän jag hade mina barn med mig, och så är det dyrt,
mycket dyrt att resa. Och alla de taflegallerierna man skall se!
Och allt det man skall springa efter! Man kan ju inte tillstå,
att man inte sett det, när man kommer hem och blir
tillfrågad; och så får man ändå höra, att just det är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free