Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sade hustrun, och denna lycksalighets fullhet skall i ett annat lif
kunna växa och det i evighet! — Jag kan icke fatta denna tanke.
— Och den är visserligen också ett öfvermod af menniskorna,
sade mannen. Det är i sjelfva verket en förskräcklig stolthet
att tro, att man skall lefva evigt — blifva som Gud. Detta
var ju äfven ormens ord, och han var lögnens herre.
— Du tviflar väl inte på ett lif efter detta? frågade den
unga hustrun, och det var som om en skugga för första
gången farit genom deras solbelysta tankerike.
— Tron lofvar det, presterne säga det, sade den unge
mannen; men just i all min lycka känner och erkänner jag,
att det är en
stolthet, en
öfvermodig tanke
att begära ett
annat lif efter
detta, en fortsatt
lycksalighet. —
Har det inte i
detta lifvet
blifvit oss gifvet så
mycket, att vi
kunna och böra
vara belåtna?
— Ja, oss har
det blifvit
gifvet, sade den
unga hustrun;
men för huru
många tusenden
har inte detta lifvet blifvit en tung pröfning, huru många
hafva inte blifvit liksom inkastade i verlden till fattigdom,
skam, sjukdom och olycka! Nej, funnes det inte ett lif efter
detta, skulle allt på denna jorden vara för olika deladt; då
vore Gud inte rättvis.
 |
| För mig är nu denna verlden tillräcklig! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
