Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det en orättvisa, att det inte blef stäldt på en högre plats i
skapelsen.
— Uti himmelriket finnas många boningar, har Kristus sagt,
svarade den unga hustrun. Himmelriket är oändligt såsom
Guds kärlek. — Äfven djuret är en skapad varelse, och intet
lif tror jag skall blifva förspildt, utan vinna all den lycka
det kan mottaga och som är tillräcklig för det.
— Men för mig är nu denna verlden tillräcklig! sade mannen
och slingrade sina armar omkring sin vackra, älskliga hustru
och rökte sin cigarett på den öppna altanen, der den svala
luften var fyld af doften från oranger och nejlikor; musik
och kastanjetter klingade nedifrån gatan, stjernorna tindrade
der ofvan, och två kärleksfulla ögon, hans hustrus ögon, sågo
på honom med kärlekens eviga lif.
— För ett sådant ögonblick, sade han, är det väl värdt att
födas, förnimma och — försvinna!
Han log, hustrun lyfte handen mildt förebrående — och
molnet var åter borta, de voro allt för lyckliga.
Och allt tycktes gynna deras framskridande i ära, glädje
och välbefinnande. En omvexling inträffade, men endast i
vistelseort, icke i att njuta och riktigt vinna lifvets lust
och fröjd. Den unge mannen blef af sin konung skickad som
sändebud till det kejserliga hofvet i Ryssland; det var en
hederspost, till hvilken hans börd och kunskaper gåfvo honom
rättighet. Sjelf hade han en stor förmögenhet, en icke mindre
hade han fått med sin unga hustru; hon var dotter till den
rikaste, anseddaste köpman. Ett af dennes största och bästa
fartyg skulle detta år afgå till Stockholm; det skulle föra de
kära barnen, dotter och måg, till Petersburg, och det blef
kungligt inredt om bord, mjuka mattor för fötterna, siden och prakt
rundt omkring.
Det fins en gammal kämpavisa, som säkert alla danskar känna
till; den kallas »Kungens son af England»; äfven han seglar
på ett så kostligt skepp, dess ankare är inlagdt med det röda
guldet, och hvarje tåg är öfverspunnet med silke. Det skeppet
måste man tänka på, då man såg det från Spanien; här var
samma prakt, samma afskedstanke:
»Gud låte oss alla med glädje mötas!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
