Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flygsanden; det var en sådan storm, att man kunde lägga sig emot
den, och endast med stor möda kunde man, krypande mellan
vindstötarna, komma fram öfver sandkullarna, och här flögo
likt svandun i luften den salta fradgan och skummet från
hafvet, hvilket som ett rullande, kokande vattenfall vältrade
mot kusten. Man måste verkligen ha ett öfvadt öga för att
genast upptäcka fartyget der ute. Det var en ståtlig
tvåmastare; den lyftes just nu öfver refveln, tre, fyra kabellängder
utanför den vanliga strandbrädden; den dref mot land, stötte
på den andra refveln och stod fast. Det var omöjligt att
lemna hjelp, sjön var för våldsam, den slog mot fartyget
och öfver det. Man tyckte sig höra nödropen, dödsångestens
skri, man såg den brådskande, gagnlösa verksamheten. Nu
kom en sjö, hvilken som ett krossande klippstycke föll öfver
bogsprötet, och detta var försvunnet; aktern lyfte sig högt
öfver vattnet. Två menniskor sprungo tillsammans i vattnet,
de försvunno — ett ögonblick — och en af de största vågorna,
som rullade upp mot klitterna, kastade en kropp upp på
stranden — en qvinna var det, ett lik, kunde man tro; ett
par af qvinnorna rullade henne och trodde sig märka lif hos
henne; hon fördes öfver sandkullarna till fiskarkojan. Hvad
hon var vacker och fin, helt säkert en förnäm dam!
De lade henne i den torftiga sängen; det fans ej en
linnetråd i den; der var ett yllelakan att svepa in sig uti, och
det var godt och varmt.
Till lif kom hon, men i feber; hon visste alls icke hvad
som hade händt eller hvar hon var, och så godt var det;
ty allt hvad hon hade kärt låg på hafvets botten; det gick
dem der ute, så som kämpavisan sjungit om »kungens son af
England»:
»Det var stor ömk att se der uppå,
det skeppet slogs allt i stycken små.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
