Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
året; det var besöket af morbror, ålbonden från Fjaltring
uppe vid Bovbjerg. Han kom med en rödmålad vagn full
med ål; vagnen var tillsluten som en kista och målad med
blå och hvita tulpaner; den drogs af två blacka oxar, och
Jörgen fick lof att köra dem.
Ålbonden var ett godt hufvud, en munter gäst; en
kutting full med bränvin förde han med sig, en hvar fick sig
en sup ur den eller en kaffekopp full, i fall det fattades glas;
sjelfve Jörgen, så liten han än var, fick en god fingerborg full;
det var för att hålla qvar den feta ålen, sade ålbonden och
berättade så alltid samma historia; och när man skrattade åt
den, berättade han den genast om igen för samma personer;
det göra alla pratsamma menniskor. Och som Jörgen under hela
sin ungdom och ända in i mandomsåren tillämpade och
hemtade talesätt från den historien, må vi väl höra på den.
Ute i ån gingo ålarna, och ålmor sade till sina döttrar,
då de bådo att få gå allena ett litet stycke uppåt ån: Gån
inte för långt; den stygge ålljustraren kan lätt komma och ta
er allesammans! — Men de gingo för långt, och af åtta
döttrar kommo endast tre hem igen till ålmor; och de jämrade
sig: Vi hade bara gått litet utom porten, så kom den stygge
ålljustraren och stack ihjäl vara fem systrar. — De komma
nog igen! sade ålmor. — Nej, sade döttrarna; ty han
flådde dem, skar dem i bitar och stekte dem. — De komma
nog igen! sade ålmor. — Ja, men han åt upp dem! —
De komma nog igen! sade ålmor. — Men så söp han
bränvin ofvan på! sade döttrarna. — Åj, åj! Då komma de aldrig
mer igen! snyftade ålmor. Bränvinet begrafver ålen!
— Och derför skall man alltid ta sig en sup på den
rätten, sade ålbonden.
Och denna historia blef glitterguldstråden, det goda lynnets
tråd i Jörgens lif. Äfven han ville gerna utom porten, »litet
uppåt ån», det vill säga med fartyg ut i verlden, och modern
sade som ålmor: — Det fins många elaka menniskor,
ålljustrare! — Men litet utanför klitterna, bara litet in på heden
måste han ändå; och det skulle han också få. Fyra glada
dagar, de ljusaste i hela hans barndomslif, upprullades; hela
Jyllands skönhet, hemmets glädje och solsken lågo i dessa; han
skulle på kalas — graföl var det emellertid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
