Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En välmående slägting till fiskarfamiljen var död; gården
låg inne i landet, »öster på, ett streck åt norr,» som det hette.
Far och mor skulle dit och Jörgen med. Från klitterna
öfver hed och mossland kommo de till den gröna äng, der
Skjärums å skar sig väg, ån med de många ålarna, der ålmor
bodde med sina döttrar, dem som de elaka menniskorna
ljustrade och skuro i bitar; bättre hade menniskorna dock ofta
nog icke handlat mot sina medmenniskor; äfven herr riddaren
Bugge, som nämdes i den gamla visan, blef mördad af elaka
menniskor, och huru god han än sjelf kallades, ville han ju dock
slå ihjäl byggmästaren, som bygde honom slott med torn och
tjocka murar
just der,
hvarest Jörgen stod
med sina
fosterföräldrar,
hvarest
Skjärums å faller
i Nissumfjord.
Vallbacken
rar ännu att
se med det
röda tegelgruset
rundt
omkring. Här
hade riddar
Bugge, då
byggmästaren rest,
sagt till sin
sven: »Gå
efter honom och säg: Mästare, tornet lutar! Vänder han sig då
om, så slår du ihjäl honom och tager pengarna som han fått
af mig; men vänder han sig inte om, så låt honom draga
i frid!» Och svennen lydde, och byggmästaren svarade: »Inte
lutar tornet; men en gång skall vester ifrån komma en man i
blå kappa, han skall få det att luta!» Och det skedde hundra
år senare; då bröt Vesterhafvet in och tornet föll, men
gårdens egare, Predbjörn Gyldenstjerne, bygde sig högre upp,
der ängen slutar, en ny gård, och den står ännu, och det
är Nörre-Vosborg.
 |
| Och byggmästaren svarade: »Inte lutar tornet.» |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
