Sagor och berättelser / Del 2 / 195 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 100. En berättelse från klitterna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade vandrat på kalas, grafölet, de fyra lyckligaste, ljusaste
barndomsdagarna. Han fördes nu åter samma väg bort öfver ängen
till Nörre-Vosborg, och der stod fläderbusken i full blom, de
höga lindarna doftade, han tyckte att det var som om han
hade varit här i går.

I vestra bygningen på gården är en nedgång under den
höga trappan; här kommer man in i en låg, hvälfd källare,
och derifrån hade Långa Margret blifvit förd till
afrättsplatsen. Hon hade ätit
upp fem barnhjertan och
trodde, att om hon hade
fått två till, skulle hon
kunnat flyga och göra sig
osynlig. I muren var ett
litet, trångt, öppet draghål;
de doftande lindarna
utanför förmådde icke sända en
smula vederqvickelse dit in;
allt der var rått och unket;
endast en brits stod der;
men ett godt samvete är en
god hufvudkudde; ja, då
kunde ju Jörgen ligga mjukt.

När skulle det taga slut?

Den planktjocka dörren
var läst och en jernstång
skjuten för den; men
vidskepelsens mara kryper
genom ett nyckelhål, både i
herrgården och i
fiskarkojan, så mycket mer hit in,
der Jörgen nu satt och
tänkte på Långa Margret och hennes ogerningar; hennes sista
tankar hade fylt detta rum natten före afrättningen. Han erinrade
sig all den trolldom, som här i gamla tider hade öfvats, då
godsherren Svanwedel bodde här, och det var ju väl bekant,
huru bandhunden, som stod på bron, ännu hvarje morgon fans
hängande i sin kedja utöfver broräcket. Allt detta uppfylde
och genomisade Jörgen; en solstråle från detta ställe lyste dock
in i honom utifrån, och det var minnet af den blommande
flädern och lindarna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>