Sagor och berättelser / Del 2 / 210 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 101. Marionettegaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var så mycket i hans, som han icke sjelf kunde göra reda
för, såsom t. ex. den saken, att ett stycke jern, som dimper igenom
en spiral, blir magnetiskt. Ja, hvad är det väl annat, än att
anden kommer öfver det; men hvarifrån kommer den? Jag
tänker att det är som med denna verldens menniskor: Vår
herre låter dem dimpa genom tidens spiral, och anden kommer
öfver dem, och så står der en Napoleon, en Luther eller någon
sådan person. — Hela verlden är en rad af underverk, sade
kandidaten, men vi äro så vana vid dem, att vi kalla dem
hvardagsting. Och han talade, och han förklarade;
slutligen var det, som om han lyft hufvudskålen på mig, och jag
tillstod ärligt, att om jag inte redan vore en gammal man,
skulle jag genast gå in i den polytekniska anstalten och lära
mig att se efter huru verlden ser ut i sömmarna, och det
oaktadt jag var en af de lyckligaste menniskor.

Hela verlden är en rad af underverk, sade kandidaten.

— En af de lyckligaste! sade han, och det var som om han
smakat på det. Är ni lycklig? frågade han.

— Ja, sade jag, lycklig är jag, och välkommen är jag i alla
städer, dit jag kommer med mitt sällskap. Det är visserligen
en önskan, som ibland kommer öfver mig som en mara, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>