Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 103. Den gamla kyrkklockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och kände sig så oändligt glad. Klockan i tornet tycktes ringa
ut hennes glädje öfver stad och land. Två klara barnögon
sågo på henne, och den lilles hår glänste, som om det varit
förgyldt. Barnet blef mottaget i verlden med klockklang på
den mörka novemberdagen; moder och fader kysste det, och
i sin Bibel skrefvo de in, att »den tionde november 1759 gaf
Gud oss en son», och derefter tillades, att han i dopet fick
namnen »Johann Christoph Friedrich».
Hvad blef det af den lille pysen, den fattige gossen från
det ringa Marbach? Ja, det visste ingen då, icke ens den
gamla kyrkklockan, huru högt hon än hängde och hade ringt
och sjungit först för honom, som sedan skulle sjunga den
skönaste sång om »klockan».
Och den lille växte och verlden växte för honom; väl
flyttade föräldrarna till en annan stad, men kära vänner
stannade i det lilla Marbach, och derför kommo också mor och
son en dag dit på besök. Gossen var ännu endast sex år
gammal, men han kände redan till åtskilligt af Bibeln och de
fromma psalmerna; han hade redan mången afton från sin
lilla rörstol hört fadern läsa Gellerts fabler och sången om
Messias; heta tårar hade han och den två år äldre systern
gråtit vid läsningen om honom, som led korsets död för att
frälsa oss alla.
Vid det första besöket i Marbach hade staden ej synnerligt
förändrats, det var ju icke heller så mycket länge sedan de
flyttat derifrån; husen stodo som förr med spetsiga gaflar,
lutande väggar och låga fönster; på kyrkogården hade nya
grafvar kommit till, och der, ända invid muren, stod nu nere
i gräset den gamla klockan; hon hade fallit ned från sin höjd,
fått en spricka och kunde icke mera ringa. En ny hade också
kommit i hennes ställe.
Mor och son hade gått in på kyrkogården; de stodo
framför den gamla klockan, och modern berättade för sin lille
gosse, huru den klockan i flere hundra år hade gjort nytta,
ringt till barndop, till bröllopsglädje och begrafning; hon hade
förkunnat om festlig glädje och eldens fasor; ja, klockan sjöng
ut ett helt menniskolif. Och aldrig glömde gossen hvad
modern berättade; det klingade i hans bröst, till dess han som
man måste sjunga ut det. Och modern berättade honom, huru
denna gamla kyrkklocka hade ringt tröst och glädje till henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
