Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 105. Tordyfveln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är en makalös växtprakt; hvad den skall smaka
godt, då den öfvergår till förruttnelse! sade tordyfveln. Det
här är ett bra skafferi; här bo visst flere af familjen. Jag
skall gå ut på spaning för att se, om jag kan träffa någon,
med hvilken jag kan umgås. Stolt är jag, det är min stolthet!
Och så gick han och tänkte på sin dröm om den döda hästen
och de förvärfvade guldskorna.
Då grep helt plötsligt en hand om tordyfveln; han blef
klämd, vriden och vänd.
Trädgårdsmästarens lille son och en kamrat voro i drifhuset,
hade fått se tordyfveln och skulle roa sig med honom. Insvept
i ett vinranksblad, kom han ned i en varm byxficka; han
kröp och kraflade och fick sig så en tryckning med handen af
gossen, som skyndsamt gick bort till den stora insjön vid slutet
af trädgården. Här blef tordyfveln satt i en gammal, söndrig
träsko, på hvilken vristen var borta; en pinne blef fastgjord
som mast, och vid denna bands tordyfveln med en
ullgarnsända. Nu var han skeppare och skulle ut att segla.
Det var en mycket stor insjö; tordyfveln tyckte, att det var
ett verldshaf, och blef så förvånad, att han föll omkull på
ryggen och sprattlade med benen.
Träskon seglade, det var strömdrag i vattnet, men kom
fartyget litet för långt ut, så kaflade den ene gossen genast
upp sina byxor och gick ut och hemtade det. Men då det
åter kom i drift, ropades det, och det allvarsamt, på gossarne,
och de skyndade bort och lemnade träskon åt dess öde. Och
den dref allt mer från land, allt längre ut; det var
förfärligt för tordyfveln; flyga kunde han icke, han var
fastbunden vid masten.
Han fick besök af en fluga.
— Det är ett vackert väder vi ha, sade flugan. Här kan jag
hvila mig. Här kan jag sola mig. Ni har det mycket angenämt!
— Ni pratar som ni har förstånd till! Ser ni inte att jag
är tjudrad?
— Men jag är inte tjudrad! sade flugan, och så flög hon.
— Nu känner jag verlden, sade tordyfveln. Det är en
nedrig verld, jag är den enda hederliga i den. Först nekar
man mig guldskor, så måste jag ligga på vått lärft, stå i
drag, och slutligen pracka de på mig en hustru. Tager jag
nu ett raskt steg ut i verlden och ser efter, huru man kan ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
