Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 107. Snögubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omkring af barn, som der uppe. Jag fick lika god mat som förut
och mycket mera; jag hade min egen kudde, och så var der
en kamin; det är vid den här årstiden det härligaste i denna
verlden. Jag kröp alldeles in under den, så att jag inte
syntes. Ack, den kaminen drömmer jag ännu om; väk, väk!
— Ser en kamin så bra ut? frågade snögubben. Liknar
den mig?
— Den är alldeles motsatsen till dig; kolsvart är den, har
en lång hals med messingsrör. Den äter ved, så att elden
står ur munnen på den. Man bör hålla sig på sidan om den,
tätt intill, in under den; det är oändligt angenämt. Der du
står, bör du
kunna se den
genom
fönstret.
Och
snögubben tittade in,
och han såg
verkligen ett
svart,
blankpoleradt föremål med
messingsrör; elden lyste ut
nedtill.
Snögubben blef
helt underlig
tillmods; han
hade en
känsla, för hvilken han ej sjelf kunde göra sig reda; det kom
öfver honom någonting, som han ej kände till, men som alla
menniskor känna, om de ej äro snögubbar.
— Och hvarför öfvergaf du henne? sade snögubben. Han
tyckte att det skulle vara ett qvinligt väsen. Hur kunde du
öfverge ett sådant ställe?
 |
| Och ben för ben, tånker jag. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
