Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 108. I ankgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
108.
I ankgården.
Det kom en anka från Portugal; somliga sade från Spanien,
men det är det samma; hon blef kallad den portugisiska, hon
lade ägg, blef slagtad och anrättad; detta är hennes
lefnadslopp. Alla de, som kröpo ut ur hennes ägg, blefvo kallade
portugisiska, och det betydde något. Nu fans af hela den
slägten bara en enda qvar här i ankgården, en gård, till
hvilken äfven hönsen hade tillträde och der tuppen uppträdde
med ett gränslöst högmod.
— Han
förolämpar mig
med sitt
häftiga galande,
sade den
portugisiska;
men vacker är
han, det kan
inte nekas,
ehuru han
inte är någon
ankbonde.
Moderera sig
borde han,
men det är en
konst att
moderera sig; det
vitnar om
högre bildning;
den ha de små sångfåglarna uppe i linden i grannträdgården.
Så täckt de sjunga! Det ligger något så rörande i deras sång;
jag kallar det Portugal. Hade jag en sådan liten sångfågel,
skulle jag bli en mor för honom, kärleksfull och god; det
ligger i mitt blod, i mitt portugisiska.
 |
| Han trodde att sångfågeln var en gråsparf. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
