Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 108. I ankgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
portugisiska. Jag känner honom, sedan jag sjelf hade ungar. Att en
sådan varelse får lof att lefva och gå omkring på taken! Det
tror jag inte existerar i Portugal.
Och hon ömkade den lilla sångfågeln, och de andra ankorna,
som icke voro portugisiska, ömkade honom äfven.
— Det lilla kräket! sade de, och så kom den ena och så
kom den andra. Vi sjunga visserligen inte sjelfva, sade de;
men vi ha dock invändigt en resonansbotten eller något dylikt;
det känna vi, om vi också inte tala derom.
— Då vill jag tala om det, sade den portugisiska, och jag
vill göra någonting för honom, ty det är ens pligt.
Och så gick hon upp i vattentråget och plaskade i vattnet,
så att hon så när hade dränkt den lilla sångfågeln i den
sköljning han fick; men det var välment.
— Det är en god gerning, sade hon; den kunna de andra
se och taga exempel af.
— Pip! sade den lilla fågeln. Hans ena vinge var bruten;
han hade svårt för att skaka på sig, men han förstod så väl
den välmenta plaskningen.
— Ni är så hjertans god, madame! sade han, men bad icke
om mera.
— Jag har aldrig tänkt öfver mitt hjertelag, sade den
portugisiska; men det vet jag, att jag älskar alla mina medskapade,
med undantag af katten, men det kan då ingen begära af
mig. Han har ätit upp två af de mina. Men var nu som
hemma här, det kan man! Jag sjelf är från en främmande
trakt, som ni nog ser på min kroppsbygnad och
fjäderklädning. Min ankbonde är infödd, har inte mitt blod, men jag
är inte högfärdig. — Om någon här inne förstår er, så vågar
jag allt säga, att det är jag.
— Hon har portlak i kräfvan, sade en liten vanlig
ankunge, som var qvick, och de andra vanliga funno »portlak»
vara så ypperligt; det lät som Portugal; och de stötte till
hvarandra och sade »rap!» Han var så makalöst qvick! Och
så inläto de sig med den lilla sångfågeln.
— Den portugisiska har minsann språket i sin makt, sade
de. Vi föra inte stora ord i näbben, men vi hysa lika stort
deltagande. Göra vi också inte något för er, så tänka vi på det
i tysthet, och det finna vi vackrast.
Ni har en vacker röst, sade en af de äldsta. Det måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
