Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 108. I ankgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ankan talar illa om alla, och det strider mot vår natur; kan
man inte tala godt om andra, så bör man hålla munnen på sig.
Den portugisiska är den enda, som har en smula bildning
och som man kan umgås med; men hon är passionerad och
talar för mycket om Portugal.
— Hvad de båda kinesiska ha mycket att hviska om! sade
ett par af ankorna. Mig förefalla de tråkiga; jag har aldrig
talat med dem.
Nu kom ankbonden; han trodde att sångfågeln var en
gråsparf.
— Ja, jag kan inte skilja dem åt, sade han, och det är
då också samma skräp. Han hör till spelverken, och har man
dem, så har man dem.
— Bry er aldrig om hvad han säger! hviskade den
portugisiska. Han är aktningsvärd i affärer, och affärer gå framför
allt. Men nu lägger jag mig till hvila; man är skyldig sig
sjelf att vara hyggligt fet, till dess man skall balsameras med
äplen och sviskon.
Och så lade hon sig i solen och blinkade med det ena ögat;
hon låg så godt, hon var så god, och så sof hon så godt. Den
lilla sångfågeln plockade på sin brutna vinge och lade sig invid
sin beskyddarinna; solen sken varmt och vackert; det var ett
godt ställe att vara på.
Grannhönsen gingo omkring och krafsade; de hade
egentligen kommit dit endast för matens skull. De kinesiska gingo
först bort, och så de andra. Den qvicka ankungen sade om
den portugisiska, att gumman snart ginge i ankungdom, och så
skrattade de andra ankorna. Ankungdom! Han är makalöst
qvick! Och så upprepade de den förra qvickheten: Portlak!
Det var mycket lustigt; och så lade de sig.
De lågo en stund; då kastades plötsligt något snask ned
på ankgården; det smaskade, så att hela det sofvande
sällskapet for upp och slog med vingarna. Den portugisiska
vaknade äfven, vältrade om och klämde förskräckligt den lilla
sångfågeln.
— Pip! sade han. Ni trampade så hårdt, madame!
— Hvarför ligger ni i vägen? sade hon. Ni får inte vara
så ömskinnad. Jag har också nerver, men jag har aldrig sagt pip.
— Var inte ond! sade den lilla fågeln; det der pip slank
ur näbben på mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
