Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 108. I ankgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Portugisiskan hörde icke derpå, utan for upp i snasket
och höll en god måltid; då den var slut och hon åter lade
sig, kom den lilla sångfågeln och ville vara älskvärd:
»Tillelititt!
Om hjertat ditt
vill jag sjunga tidt,
flygande vidt, vidt, vidt.»
— Nu skall jag hvila på maten, sade hon. Ni måste lära
er husseder här. Nu sofver jag.
Den lilla sångfågeln blef helt förbluffad, ty han hade menat
så väl. Då madamen sedan vaknade, stod han framför henne
med ett litet korn, som han hade hittat. Det lade han
framför henne; men hon hade icke sofvit godt, och då var hon
naturligtvis butter.
— Det der kan ni ge åt en kyckling, sade hon. Stå inte
och häng öfver mig!
— Ni är då ond på mig! sade han. Hvad har jag gjort?
— Gjort! sade den portugisiska. Jag vill göra er
uppmärksam på, att det uttrycket inte är af det finaste slaget.
— I går var här solsken, sade den lilla fågeln; i dag är
här mörkt och grått. Jag är så innerligt bedröfvad.
— Ni förstår er allt inte på tidräkningen, sade den
portugisiska. Dagen är inte slut ännu; stå inte och se så der
dum ut!
— Ni ser så ondt på mig, som de två elaka ögon jag såg,
då jag föll hit ned på gården.
— Oförskämde! sade den portugisiska. Liknar ni mig vid
katten, det rofdjuret? Inte en elak blodsdroppe fins det i
mig. Jag har tagit hand om er, och godt skick skall jag
lära er.
Och så bet hon hufvudet af sångfågeln; han låg der död.
— Hvad nu! sade hon; kunde han inte tåla det der? Ja,
då dugde han minsann inte för den här verlden. Jag har
varit som en mor för honom, det vet jag, ty hjerta har jag.
Och grannens tupp stack in hufvudet på gården och gol
med lokomotivkraft.
— Ni tar lifvet af en med ert galande! sade hon.
Alltsammans är ert fel; han tappade hufvudet, och jag är nära
att tappa mitt.
— Han tar inte upp stort rum der han ligger, sade tuppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0254.html
