Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 109. Det nya århundradets sånggudinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Hvilket är den nya sånggudinnans program? frågar vår
tids kunniga riksdagsmän. Hvad vill hon?
Fråga hellre hvad hon icke vill.
Icke vill hon uppträda såsom gengångare af den svunna
tiden; icke vill hon hoptimra dramer af scenens aflagda
härligheter eller dölja brister i dramatisk arkitektur med lyrikens
bländande draperier. Hennes flygt framför oss skall blifva som
från tespiskärran till marmoramfiteatern. Hon slår icke det
sunda menniskotalet i bitar och sinkar i hop dem till ett
konstigt klockspel med smekande klang från
trubadurs-torneringarna. Icke vill hon uppställa versen såsom adelsman och
prosan såsom ofrälse; jemsides stå de i klang, fyllighet och kraft.
Icke vill hon ur Islands sagoblock mejsla ut de gamla gudar;
de äro döda, det fins ingen sympati för dem i den nya tiden,
ingen slägtskap. Icke vill hon bjuda sin samtid inhysa sina
tankar i franska romankyffen; icke vill hon döfva med
hvardagshistoriernas kloroform. Ett lifselixir vill hon bringa,
hennes sång på vers och prosa skall blifva kort, klar, rik.
Nationaliteternas hjertslag äro hvart och ett endast en bokstaf
i det stora utvecklingsalfabetet, men hvarje bokstaf griper hon
med samma kärlek, sammanställer dem i ord och flätar orden
i rytmer till sin nutids hymn.
Och när är tidens fullbordan kommen?
Det är långt för oss, som ännu äro qvar här, det är kort för
dem som flögo förut.
Snart faller den kinesiska muren; Europas jernbanor nå
Asiens stängda kulturarkiv, — de båda kulturströmmarna
mötas. Då måhända brusar forsen med sin djupa klang; vi
nutidens gamla skola bäfva vid de starka tonerna och i dem
förnimma ett Ragnarök, de gamla gudarnes fall, glömma, att här
nere måste tider och folkslag försvinna, och att endast en liten
bild af hvart och ett, innesluten i ordets kapsel, simmar på
evighetens ström såsom lotusblomma och säger oss, att de alla
äro och voro kött af vårt kött, i olika klädnad; judarnes bild
strålar ur Bibeln, grekernes ur Iliaden och Odysseen, och vår
—? Fråga det nya århundradets sånggudinna, i Ragnarök, då
det nya Gimle höjer sig i förklaring och begriplighet.
All ångans makt, allt nutidens tryck voro häfstänger.
Mäster Blodlös och hans flitiga gesäller, som tyckas vara vår tids
mäktiga herskare, äro endast tjenare, svarta slafvar, som smycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
