Sagor och berättelser / Del 2 / 260 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 1. Lille Rudy

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

har sin lilla potatistäppa, och den är en nödvändighet, ty der
inne i huset finnas många munnar; här är fullt upp med barn,
och sådana äro ej några kostföraktare. Ur alla hus vimla de
fram och skocka sig omkring de resande, vare sig att de komma
gående eller åkande. Hela barnskocken drifver handel; de
små bjuda ut och sälja vackert utskurna trähus, sådana man ser
dem bygda här i bergen. Det må vara regnväder eller
solsken, kommer barnskocken fram med sina varor.

Som äfven ville drifva handel.

För några och tjugu
är sedan stod här en
och annan gång, men
alltid på något
afstånd från de andra
barnen, en liten gosse,
som äfven ville drifva
handel. Han stod
med ett så allvarligt
ansigte och med båda
händerna fast slutna
om sin spånask, som
om han ändå ej
velat släppa den; men
just detta allvar och
att gossen var så liten
gjorde, att just han
blef bemärkt, ja
framkallad och ofta gjorde
den bästa handeln,
utan att han sjelf
visste hvarför. Högre
upp på berget bodde
hans morfar, som skar de fina, täcka husen, och der uppe i
stugan stod ett gammalt skåp fullt med sådana utskärningar.
Der voro nötknäppare, knifvar, gafflar och askar med vackert
löfverk och hoppande gemser; der var allt som kunde glädja
barnögon; men den lille, Rudy kallades han, såg med större
lust och längtan på det gamla geväret under takbjelken; det
skulle han en gång få, hade morfar sagt; men han måste först
blifva tillräckligt stor och stark för att kunna begagna det.

Så liten gossen än var, blef han dock satt till att vakta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>