Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 4. Babette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
voro bruna, hans tänder friska och hvita, och ögonen lyste
kolsvarta; en vacker karl var han och endast tjugu år.
Isvattnet bet icke kallt på honom, då han sam; vända sig i
vattnet som en fisk kunde han, klättra som ingen annan, som
en snigel hänga sig fast vid klippväggen; det fans goda
muskler och senor hos honom; det visade han äfven i språnget;
katten hade först lärt honom det, och gemserna sedan. Den
bäste vägvisaren att anförtro sig åt var Rudy; han skulle
derigenom kunnat samla sig en hel förmögenhet; för
tunnbindaryrket, som farbrodern äfven hade lärt honom, hade han icke
någon tanke; hans lust och längtan var att skjuta gemser; detta
inbragte äfven penningar. Rudy var ett godt parti, som man
sade, om han bara icke ville titta högre än sitt stånd. Han
var i dansen en dansör, som flickorna drömde om och på
hvilken en och annan i vaket tillstånd gick och tänkte.
— Mig har han kysst i dansen, sade skolmästarens Annette
till sin käraste väninna, men det borde hon ej ha sagt, ens
till sin käraste väninna. Slikt är inte lätt att hålla på; det
är som sand i söndrig påse, det rinner ut. Huru hygglig och
hederlig Rudy än var, visste man dock snart, att han plägade
kyssa under dansen, och likväl hade han alls icke kysst den
han helst skulle velat kyssa.
— Pass på den! sade en gammal jägare. Han har kysst
Annette; han har börjat med A och skall nog kyssa hela
alfabetet igenom.
En kyss i en dans var ännu allt hvad som kunde sqvallras
om Rudy; men han hade kysst Annette, och hon var alls icke
hans hjertas blomma.
Nere vid Bex, mellan de stora valnötsträden, strax invid
en liten forsande bergsflod bodde den rike mjölnaren.
Boningshuset var en stor bygnad om tre våningar med små torn, täckta
med spån och beslagna med bleckplåtar, som lyste i sol- och
månsken; det största tornet hade till flöjel en skinande pil,
som borrade sig genom ett äple; detta skulle häntyda på Tells
pilskott. Qvarnen såg välbehållen och prydlig ut, lät sig både
aftecknas och beskrifvas, men mjölnarens dotter kunde hvarken
aftecknas eller beskrifvas; det ville åtminstone Rudy säga,
och likväl stod hon aftecknad i hans hjerta. Hennes båda
ögon strålade der inne, så att der var en hel eldsvåda; den
hade der uppstått alldeles plötsligt, liksom andra eldsvådor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
