Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 4. Babette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppstå, och det underligaste dervid var, att mjölnarens dotter,
den vackra Babette, icke hade en aning derom; hon och Rudy
hade aldrig talat så mycket som två ord med hvarandra.
Mjölnaren var rik; den rikedomen gjorde, att Babette satt
mycket högt för att nås; men ingenting sitter så högt, sade
Rudy till sig sjelf, att man inte kan nå upp till det; man
måste klättra, och man faller inte ned, om man inte tror att
man skall göra det. Den lärdomen hade han hemifrån.
Nu hände det sig så, att Rudy hade ett ärende till Bex;
det var en hel resa dit, jernvägen här var då ännu icke bragt
till stånd. Från Rhônegletschern, fram under Simplonbergets
fot, mellan många och vexlande bergshöjder, sträcker sig den
breda Wallisdalen med sin väldiga flod, Rhône, som ofta
sväller upp och svämmar öfver fält och vägar, ödeläggande allt.
Mellan städerna Sion och S:t Maurice gör dalen en krökning,
böjer sig som en armbåge och blir nedanför S:t Maurice så
smal, att den endast har plats för flodbädden och den smala
körvägen. Ett gammalt torn, såsom skildtvakt för kantonen
Wallis, som här slutar, står på bergsidan och ser öfver den
murade bron bort till tullhuset på andra sidan; der börjar
kantonen Vaud, och den närmaste, icke långt derifrån liggande
staden är Bex. Här, vid hvarje steg framåt, sväller allt i
rikedom och fruktbarhet; man är som i en trädgård af kastanj-
och valnötsträd; här och der titta cypresser och granatblommor
fram; sydligt varmt är det här, som om man kommit in i Italien.
Rudy kom fram till Bex, uträttade sitt ärende, såg sig
omkring, men icke ens en dräng från qvarnen, mycket mindre
Babette, fick han se. Det var icke som det skulle vara.
Det blef afton, luften var full af doft från den vilda
timjan och de blommande lindarna; det låg som en skinande,
luftblå slöja omkring de med grönskande skogar klädda
bergen; det låg utbredd en stillhet, som icke var sömnens, icke
dödens, nej, det var som om hela naturen hållit andan, som
om den kände sig uppstäld, för att dess bild skulle
fotograferas på den blå himlagrunden. Här och der mellan träden,
bort öfver den gröna marken stodo stänger, hvilka höllo
telegraftråden, som var dragen genom den stilla dalen. Mot en
af dessa lutade sig ett föremål, så orörligt, att man kunnat
tro det vara en utgången trädstam; men det var Rudy, som
stod der lika stilla som hela omgifningen i detta ögonblick;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
