Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 4. Babette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han sof icke, ännu mindre rar han död; men liksom det
genom telegraftråden ofta flyger stora verldshändelser, lifsmoment
af betydelse för den enskilde, utan att tråden genom en
dallring eller en ton häntyder derpå, så gick det genom Rudy
tankar, mäktiga, öfverväldigande, hans lifs lycka, hans från detta
ögonblick »ständiga tanke». Hans ögon stodo fästa på en punkt
mellan löfven, ett ljus i mjölnarens hus, der Babette bodde.
Så stilla som Rudy stod, skulle man kunnat tro att han
sigtade för att skjuta en gems; men sjelf var han i detta
ögonblick lik gemsen, som i minuter kan stå som vore den mejslad
ur fjället, men plötsligt, då en sten rullar, gör sitt språng och
ilar bort; och det gjorde just Rudy; en tanke rullade.
— Aldrig falla modet! sade han. Besök i qvarnen! God
afton till mjölnaren, god dag till Babette! Man faller inte, om
man inte tror att man skall göra det. Babette måste väl en
gång se mig, om jag skall bli hennes man.
Och Rudy skrattade, var vid godt mod och gick till
qvarnen; han visste hvad han ville; han ville ha Babette.
Floden med sitt hvitgula vatten brusade framåt, pilträd och
lindar hängde ut öfver det ilande vattnet; Rudy gick framåt
stigen, och som det står i den gamla barnvisan:
»— — — till mjölnarens hus;
men der var ingen hemma,
utom en katt och en mus.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
