Sagor och berättelser / Del 2 / 290 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 7. Örnnästet - 8. Hvad nytt stugkatten kunde berätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde flyga, sitta stor och kraftig. Rudy fäste sina ögon på
honom, höll sig med all kraft fast med ena handen och kastade
med den andra snaran omkring den unga örnen; fångad var han
lifs lefvande; hans ben voro i det snärjande snöret, och Rudy
kastade snaran med fågeln öfver axeln, så att djuret hängde ett
godt stycke
nedom
honom, medan
han vid ett
hjelpande,
nedhängande
tåg höll
sig fast, till
dess
fotspetsen åter
nådde den
öfversta kanten af
stegen.

Håll fast! Tro inte att du faller, så faller du inte!

— Håll
fast! Tro
inte att du
faller, så faller
du inte!
Detta var den
gamla
lärdomen, och
den följde
han, höll
fast, kröp,
var viss om
att icke
falla, och han
föll icke.

Nu ljöd en jodling, så kraftig och glad. Rudy stod på den
fasta klippgrunden med sin örnunge.

8. Hvad nytt stugkatten kunde berätta.

— Här är det begärda! sade Rudy, som trädde in hos
mjölnaren i Bex, satte en stor korg på golfvet och tog klädet af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>