Sagor och berättelser / Del 2 / 291 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 8. Hvad nytt stugkatten kunde berätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den, och nu blängde fram derutur två gula, svartomkransade
ögon, så gnistrande, så vilda, att de riktigt kunde bränna och
bita sig fast der de sågo; den korta, starka näbben gapade
till bett, halsen var röd och dunig.

— Örnungen! ropade mjölnaren. Babette gaf till ett skri
och sprang åt sidan, men kunde icke taga ögonen hvarken från
Rudy eller örnungen.

— Du låter inte skrämma dig! sade mjölnaren.

Isjungfrun red på den susande vinden.

— Och ni håller alltid ord! sade Rudy; en hvar har sitt
kännetecken.

— Men hvarför bröt du inte halsen af dig? frågade
mjölnaren.

— Derför att jag höll fast, svarade Rudy. Och det gör
jag ännu; jag håller fast på Babette.

— Laga först att du får henne! sade mjölnaren och
skrattade; och det var ett godt tecken, visste Babette.

— Låt oss taga örnungen ur korgen; det är fasligt att se,
hur han blänger. Hur fick du tag i honom?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>