Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 110. Isjungfrun - 13. I mjölnarens hus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag hörde i natt, sade kökskatten, råttorna säga, att den
största lyckan är att äta talgljus och att ha fullt upp med
skämdt fläsk. Hvilken skall man nu tro, råttorna eller de
älskande?
— Ingendera! svarade stugkatten. Det är alltid det säkraste.
Den största lyckan för Rudy och Babette var just i sin
uppgång; den skönaste dagen, såsom den kallas, väntade dem,
bröllopsdagen.
Men icke i kyrkan i Bex, icke i mjölnarens hus skulle
bröllopet stå; gumor ville att bröllopet skulle firas hos henne och att
vigseln skulle
ega rum i den
vackra lilla
kyrkan i
Montreux.
Mjölnaren yrkade på
att denna
önskan skulle
uppfyllas; han
ensam visste
hvad gumor
hade bestämt
åt de nygifta;
de skulle af
henne få en
brudgåfva, som
nog var värd
en sådan liten
eftergifvenhet.
Dagen var
utsatt. Redan aftonen förut skulle de resa till Villeneuve för
att på morgonen fara så tidigt med fartyget öfver till
Montreux, att gumors döttrar skulle hinna kläda bruden.
 |
| Solstrålarnas döttrar sjöngo: Det bästa sker!» |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
