Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 112. Psyken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ömse sidor; han gick genom rika gemak med taflor och
glänsande mosaikgolf. Denna prakt och glans gjorde andedrägten
något tung, men snart blef den åter lätt. Den gamle,
furstlige herrn tog emot honom så mildt, nästan hjertligt, och då
de hade talat, bad han honom vid afskedet gå öfver till den
unga signoran; hon önskade äfven att få se honom. Tjenarne
förde honom genom praktfulla salar och gemak till hennes rum,
der hon var prakten och härligheten.
Hon talade till honom; intet miserere, ingen kyrksång hade
mera kunnat smälta hjertat, lyfta själen. Han fattade hennes
hand, tryckte den till sina läppar; ingen ros är så mjuk, men
det gick en eld från denna ros, en eld genom honom, en
upplyftning; ord flögo från hans tunga, han visste det icke sjelf;
vet väl kratern, att den kastar glödande lava? Han omtalade
för henne sin kärlek. Hon stod öfverraskad, förnärmad, stolt,
och med ett hån, ja, med ett uttryck, som om hon plötsligt
hade vidrört en våt, klibbig groda; hennes kinder rodnade,
läpparna blefvo bleka; hennes ögon voro eld och dock svarta
som nattens mörker.
— Vansinnige! sade hon. Bort! Ned! Och hon vände honom
ryggen. Skönhetsansigtet hade ett uttryck af det förstenande
ansigtet med ormhåren.
Såsom ett dignande, liflöst ting kom han ned på gatan; som
en sömngångare kom han hem och vaknade upp i raseri och
smärta, grep sin hammare, lyfte den högt i vädret och ville
slå sönder den vackra marmorbilden; men i detta sitt tillstånd
märkte han icke, att vännen Angelo stod tätt invid honom och
med ett kraftigt tag grep honom i armen.
— Har du blifvit tokig? Hvad har du för dig?
De brottades med hvarandra; Angelo var starkare, och med
flämtande andedrägt kastade sig den unge konstnären ned på
en stol.
— Hvad har händt? frågade Angelo. Lugna dig då! Tala!
Men huru skulle han kunna tala? Hvad kunde han väl
säga? Och då Angelo ej kunde få fatt i taltråden, lät han
den vara.
— Du får tjockt blod af det eviga drömmeriet. Var då
menniska, såsom vi andra, och lef inte i ideal! Då dukar man
under. Tag dig ett litet rus af vinet, så sofver du präktigt
efteråt! Låt en vacker flicka bli din läkare! Flickan från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
