Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 114. Lyktgubbarne äro i sta’n, sade kärrfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ankgård. Midt i rummet satt den gamla frun, som styrde det
hela och visste noga reda på hvarje ägg som lades, hvarje
kyckling som kom ut ur ägget. Men hon var icke sagan, som
mannen sökte; det kunde hon bevisa med kristlig dopattest
och vaccinationsbevis; begge lågo i dragkistan.
Utanför, icke långt från huset, är en kulle med hagtorn
och guldregn; här ligger en gammål grafsten, som för många
år sedan kom hit från kyrkogården i staden, ett minne af en
af stadens hederliga rådmän; hans hustru och hans fem
döttrar, alla med hopknäpta händer och pipkragar, stå vid sidan af
honom, uthuggna i stenen. Man kunde betrakta den så länge,
att den liksom verkade på tankarna och dessa åter på stenen,
så att denna berättade om gamla tider; åtminstone hade det
gått så med mannen, som sökte sagan. Då han nu kom hit,
såg han en lefvande fjäril sitta midt i pannan på rådmannens
uthuggna bild; han slog med vingarna, flög ett litet stycke
och satte sig åter tätt invid grafstenen, liksom för att visa
hvad som växte der. Der växte en fyrväpling, der växte
hela sju stycken bredvid hvarandra. Kommer lyckan, kommer
hon i fullt mått; han plockade väplingarna och stoppade dem
i fickan. Lyckan är lika god som reda penningar, men en ny
vacker saga vore dock ännu bättre, tänkte mannen; men henne
fann han icke der.
Solen gick ned, röd och stor; ängen ångade, kärrfrun brygde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
