Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 114. Lyktgubbarne äro i sta’n, sade kärrfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Der ute ligger en gammal herrgård med röda murar,
trappgafvel och svajande flagga på tornet. Näktergalen sjunger
under de finfransade bokbladen, medan han ser på trädgårdens
blommande äpleträd och tror att de bära rosor. Här ha bina
brådt om i sommarsolen, och med surrande sång svärma de
omkring sin drottning. Höststormen vet att berätta om den
vilda jagten, om menniskoslägten och skogens löf, som fara
sin väg. Vid jultiden sjunga de vilda svanarna ute från det
öppna vattnet, medan man inne i det gamla huset, vid brasan
i kakelugnen, känner sig stämd att höra saga och sång.
Ned i den
gamla delen af
trädgården,
der den stora
alleen af vilda
kastanjer
lockar med sitt
halfdunkel,
gick mannen,
som sökte
sagan; här hade
en gång
vinden susat för
honom om
Valdemar Daae
och hans
döttrar. Dryaden
i trädet, det
var sagmor
sjelf, hade här
berättat honom den gamla ekens sista dröm. I mormors tid
stodo här klipta häckar, nu växte här endast ormbunkar och
näslor; de bredde ut sig öfver kringkastade lemningar af gamla
stenbilder; det växte mossa i ögonen på dem, men de kunde
dock se lika bra som förut; det kunde icke mannen, som sökte
efter sagan; han såg ej sagan. Hvar kunde hon vara?
 |
| Mannen, som sökte sagan. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
