Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 114. Lyktgubbarne äro i sta’n, sade kärrfrun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjönk rakt ned i jorden till kärrfrun, just som fans mormor
gjorde visit för att se bryggeriet. Hon såg flickan som sjönk
och bad att få henne till postament, ett minne af besöket,
och hon fick henne, och jag fick en gåfva, som jag inte har
någon nytta af, ett resapotek, ett helt skåp fullt med poesi
på flaskor. Mormor sade hvar skåpet skulle stå, och der står
det ännu. Se bara! Ni har ju i fickan edra sju fyrväplingar,
af hvilka den ena är en sexväpling; då bör ni nog kunna
se det.
Och verkligen låg der midt i kärret liksom en stor alstubbe,
det var mormors skåp. Det stod öppet för kärrfrun och för
en hvar i alla
länder och alla
tider, sade hon,
om de bara
visste hvar
skåpet stod. Det
kunde öppnas
både fram och
bak, på alla
sidor och kanter,
var ett riktigt
konststycke och
såg likväl bara
ut som en
gammal alstubbe.
Alla länders
poeter, i
synnerhet vårt eget
lands, voro här
eftergjorda;
andan i dem var utspekulerad, recenserad, renoverad,
koncentrerad och tappad på flaska. Med säker instinkt, såsom det heter,
när man ej vill säga geni, hade mormor tagit just det i
naturen, som liksom smakade af den eller den poeten, tillsatt en
smula sattyg, och så hade hon hans poesi på flaska för alltid.
 |
| Här är hvad de kalla majdoft, sade gumman. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
