Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 114. Lyktgubbarne äro i sta’n, sade kärrfrun - 115. Väderqvarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag skulle ju få huden full, om jag såg och sade åt folk: Se
bara, der går en lyktgubbe i en hederlig rock!
— De gå äfven i kjortlar, sade gumman. Lyktgubben kan
antaga alla skepnader och uppträda på alla ställen. Han går
i kyrkan, inte för vår herres skull; kanske har han farit i
presten. Han talar på valdagen, inte för land och rikes skull,
utan blott för sin egen; han är konstnär både i färgburken
och sminkburken, men får han helt och hållet makten, så är
spelet vunnet. Jag pratar och pratar; jag måste ut med
hvad som sitter mig i halsen, till skada för min egen familj;
men jag skall nu vara menniskornas räddningsgumma. Det är
sannerligen inte med min goda vilja eller för medaljens skull.
Jag gör det galnaste jag kan; jag säger det till en poet, och
så får då snart hela staden veta det.
— Staden lägger det inte på hjertat, sade mannen. Det
kommer inte att bekymra en enda menniska; de tro allesammans
att jag berättar en saga, då jag med det djupaste allvar säger
dem: Lyktgubbarne äro i sta’n, sade kärrfrun; tagen er i akt!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
