Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 115. Väderqvarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kan se, ingen utom mig sjelf; men de vinglösa husen, der
qvarnen inte höres, de ha också tankar, de komma till mina tankar
och förlofva sig med dem, såsom de kalla det. Underligt nog!
Ja, det är mycket underligt. Det har kommit öfver mig eller
uti mig: någonting har förändrats i qvarnverket; det är som
om far bytt om hälft, fått ett ännu mildare sinne, en ännu
ömmare maka, så ung och from och likväl den samma, men
mildare, frommare med tiden. Hvad beskt var, har fördunstat;
alltsammans är mycket behagligt. Dagarna gå och dagarna
komma, alltid framåt till klarhet och glädje, och så — ja,
det är sagdt och skrifvet — så kommer en dag, då det är
förbi med mig och alldeles inte förbi: jag skall rifvas ned
för att resa mig ny och bättre; jag skall upphöra och dock
fortfara att vara, bli en helt annan och likväl den samma.
Detta är mig svårt att fatta, huru upplyst jag än är genom
sol, måne, stearin, tran och talg! Mitt gamla timmer och
murverk skall resa sig igen ur gruset. Jag vill hoppas att jag
får behålla de gamla tankarna: far i qvarnen, mor, stora och
små, familjen, som jag kallar det hela, en och dock så många,
hela tankesällskapet, ty det kan jag inte undvara; och mig
 |
| Någonting har förändrats i qvarnverket. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
