- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
352

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 116. Silfverslanten - 117. Bispen på Börglum och hans frände

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hopblandas med de andra mynten och komma bort; och endast
vid festliga tillfällen, då landsmän träffades, blef jag framvisad
och öfver måttan väl omtalad. De sade att jag var intressant;
det är roligt nog, att man kan vara intressant utan att säga
ett enda ord.

Och så kom jag hem. All min nöd var förbi, min glädje
började; jag var ju af godt silfver, jag hade den äkta prägeln,
och det var mig alls inte till förtret, att man hade slagit hål
i mig såsom falsk; det gör ingenting, när man inte är det.
Man skall hålla ut; allt kommer med tiden till sin rätt; det
är då min tro! sade slanten.

*



117.

Bispen på Börglum och hans frände.

illustration placeholder


Nu äro vi uppe i Jylland,
ända ofvan om Vildmossen;
vi kunna höra
»Vestervovvov» [1], höra, huru den
rullar; den är helt nära
intill; men framför oss
reser sig en stor sandhöjd;
den ha vi länge sett, och
vi åka ännu fram emot den, långsamt åka vi i
den djupa sanden. Uppe på sandhöjden ligger en
stor, gammal gård; det är Börglums kloster, den
största flygeln är ännu kyrkan. Dit upp komma
vi nu på sena aftonen, men vädret är klart, det är ljusa
nätter; man ser så långt, så långt, vida omkring öfver fält
och mosse ned till Ålborgs fjord, öfver hed och äng, rätt ut
öfver det mörkblå hafvet.

Nu äro vi der uppe, nu rulla vi in mellan loge och lada
och svänga om, in genom porten till den gamla borggården,
der lindarna stå i rad längs muren; der ha de skydd mot


[1] Nordsjön.        Ö:s anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free