Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 116. Silfverslanten - 117. Bispen på Börglum och hans frände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hopblandas med de andra mynten och komma bort; och endast
vid festliga tillfällen, då landsmän träffades, blef jag framvisad
och öfver måttan väl omtalad. De sade att jag var intressant;
det är roligt nog, att man kan vara intressant utan att säga
ett enda ord.
Och så kom jag hem. All min nöd var förbi, min glädje
började; jag var ju af godt silfver, jag hade den äkta prägeln,
och det var mig alls inte till förtret, att man hade slagit hål
i mig såsom falsk; det gör ingenting, när man inte är det.
Man skall hålla ut; allt kommer med tiden till sin rätt; det
är då min tro! sade slanten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>