Sagor och berättelser / Del 2 / 353 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 117. Bispen på Börglum och hans frände

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

väder och vind, derför växa de, så att grenarna nästan dölja
fönstren.

Vi gå uppför den stenlagda vindeltrappan, vi gå längs de
långa korridorerna under bjelkverkstaket; vinden susar här så
underligt, ute eller inne, man vet ej riktigt hvar det är, och
så berättar man — ja, man berättar så mycket, man ser så
mycket, då man är rädd eller vill göra andra rädda. De gamla
aflidna kanikerne, säger man, glida sakta förbi oss in i kyrkan,
der mässan sjunges; man kan höra det i vindens sus; man
blir så underligt stämd dervid, man tänker på de gamla
tiderna — tänker så att man är inne i den gamla tiden.

Bisp Oluf till Börglum, hvad rufvar du på?

Det är strandning på kusten, bispens folk är der nere, de
skona ej dem, som hafvet skonade; hafvet sköljer bort det röda
blod, som flöt från de krossade pannorna. Det strandade
godset är bispens, och det är mycket gods. Hafvet rullar upp
ankare och tunnor, fulla med kostligt vin för klostrets källare,
och i den är det redan fullt upp med öl och mjöd. I köket
är det fullt upp med fälda djur, med korf och skinka; i
dammarna der ute simma den feta braxen och den läckra rudan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>