Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 117. Bispen på Börglum och hans frände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hjelper honom det? Hon vek aldrig af från lagen, och hon
har styrka i sin rättvisa sak.
Bisp Oluf till Börglum, hvad rufvar du på? Hvad skrifver
du ned på det blanka pergamentet? Hvad gömmer det under
insegel och band, då du gifver det till ryttare och sven, som
rida bort med det ur landet, långt bort, till påfvens stad?
Det är löffällningstid, strandningstid; nu kommer den isande
vintern.
Två gånger kom den; nu senast kommer den hit upp med
välkomst till ryttare och sven, som vända hem från Roma
med påfligt bref, bannbulla öfver enkan, som vågade kränka
den fromme bispen. »Förbannelse vare öfver henne och allt
hvad hennes är! Utstött vare hon ur kyrka och församling!
Ingen räcke henne en hjelpsam hand, fränder och vänner må
sky henne som pest och spetälska!»
— Brytas skall det, som inte vill böjas! säger bispen på
Börglum.
Allesammans öfvergifva de henne; men hon öfverger icke
sin Gud; han är hennes värn och beskydd.
En enda tjenare, en gammal piga, förblir henne trogen; med
henne går hon bakom plogen, och säden växer, ehuru jorden
är förbannad af påfve och bisp.
— Du helvetets barn! Jag skall ändå ha min vilja fram!
sade Börglums bisp. Nu rör jag dig med påfvens hand, till
stämning och dom!
Då spänner hon för vagnen de två sista oxar hon eger,
sätter sig upp med sin piga och far bort öfver heden, ut ur
det danska landet. Hon kommer som främling till främmande
folk, der främmande tungomål talas, främmande seder öfvas,
långt bort, der de gröna kullarna resa sig till berg och vinet
växer. Der komma resande köpmän, de speja ångestfullt från
sina varulastade vagnar, frukta att blifva öfverfallna af
röfvarriddarnes svenner. De båda fattiga qvinnorna på det usla fordonet,
draget af två svarta oxar, köra trygt i den osäkra hålvägen
och i de täta skogarna. Det är i Franken. Här möter hon en
ståtlig riddare, honom följa tolf stridsklädda svenner. Han
stannar och ser på den underliga färden och frågar de båda
qvinnorna om deras resas mål och från hvilket land de komma.
Då nämner den yngsta Thy i Danmark, berättar sin sorg och
sitt elände, och snart får det en ände, vår herre har styrt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
