Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 119. Guldskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tänkte så innerligt dervid, tänkte på den lilla, som storken
skulle komma med, och trumslagarens hustru var så glad
dervid; hon såg och hon såg och hon önskade, att barnet måtte
få glans härifrån, åtminstone likna en af de strålande englarne
på altartaflan.
Och då hon nu verkligen höll sitt lilla barn i sina armar
och lyfte upp det mot fadern, så var det till utseendet som
en af englarne i kyrkan: håret som guld; skimret af den
sjunkande solen rar inlagdt deruti.
— Min guldskatt, min rikedom, mitt solskensväder! sade
modern och
kysste de
glänsande lockarna;
och det
klingade som musik
och sång i
trumslagarens stuga;
der var glädje,
lif och rörelse.
Trumslagaren
slog en
hvirfvel, en
glädje-hvirfvel. Trumman gick,
brandtrumman
gick.
— Rödt hår!
Ungen har rödt hår! Tro trumskinnet och inte hvad mor din
säger! Trummelum! Trummelum!
Och staden talade som brandtrumman talade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
