Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 119. Guldskatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
silfverkorset på bröstet; men mor drömde, att hon trädde in
i kyrkan, såg på de målade bilderna och de skulpterade
englarne med det förgylda håret, och hennes egen käre gosse,
hennes hjertas guldskatt, stod i hvita kläder midt ibland
englarne och sjöng så vackert, som visst endast englar kunna
sjunga, och med dem lyfte han sig i solskenet och nickade så
kärleksfullt till sin mor.
— Min guldskatt! ropade hon och vaknade i det samma.
Nu har vår herre tagit honom! sade hon, knäpte i hop sina
händer, lutade hufvudet mot kattunssängomhänget och grät.
Hvar hvilar han nu bland de många i den stora grafven, som
de gräfva åt de döda? Kanske i det djupa kärrvattnet. Ingen
känner hans graf, intet Guds ord läses öfver den. Och Fader
vår gick
ljudlöst öfver
hennes läppar,
hufvudet böjde sig,
hon var så trött,
fick sig en
blund.
Dagarna gå
framåt, i lifvet
och i
drömmarna.
Det var mot
aftonen; en
regnbåge höjde
sig öfver
valplatsen; han
berörde skogens
sida och den djupa mossen. Det är sagdt och gömdt i
folktron, att der regnbågen vidrör jorden, ligger en skatt
begrafven, en guldskatt; äfven här låg en; ingen tänkte på den
lille trumslagaren, utom hans mor, och derför drömde hon det.
Och dagarna gå framåt, i lifvet och i drömmarna.
 |
| Hon hade tillbaka sin gosse. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
