Sagor och berättelser / Del 2 / 378 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 121. Tekannan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

121.

Tekannan.



Det var en stolt tekanna, stolt
öfver sitt porslin, stolt öfver sin
långa pip, stolt öfver sitt breda
handtag; hon hade någonting både fram
och bak, pipen fram, handtaget bak,
och det talade hon om; men hon
talade icke om sitt lock; det var
spräckt, det var sinkadt, det hade
brister, och sina brister talar man
icke gerna om — det göra nog
andra. Koppar, grädd- och
sockerskål, hela teservisen skulle nog
mera erinra sig lockets skröplighet
och tala om den än om det goda
handtaget och den utmärkta pipen; det visste tekannan.

— Jag känner dem, sade hon inom sig sjelf; jag känner
nog också min brist, och jag erkänner den; deri ligger min
ödmjukhet, min blygsamhet; brister ha vi alla, men så har man
äfven begåfning. Kopparna fingo ett handtag, sockerskålen ett
lock; jag fick nu båda delarna och en sak framtill, som de aldrig
få: jag fick en pip, den gör mig till drottning på tebordet.
Sockerskålen och gräddkannan är det förunnadt att vara
smakens tjenarinnor, men jag är den gifvande, den rådande, jag
utbreder välsignelsen bland den törstande menskligheten; i
mitt inre förarbetas de kinesiska bladen i det kokande,
smaklösa vattnet.

Allt detta sade tekannan i sin morska ungdomstid. Hon
stod på det dukade bordet, hon lyftes af den finaste hand;
men den der finaste handen var fumlig, tekannan föll, pipen
bröts af, handtaget bröts af, locket är det ej värdt att tala
om, det är taladt tillräckligt om det. Tekannan låg afsvimmad
på golfvet, det kokande vattnet rann ut ur henne. Det var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>