Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 122. Folksångens fågel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och fram öfver den begrafna staden flyga himmelns fåglar,
de små och de stora; de qvittra och de sjunga, så godt de
kunna, hvar fågel efter sin näbb.
Först kommer sparfvarnas flock; de qvittra om allt det lilla
på gata och i gränd, i bo och i hus; de känna historier från
husen både vid gatan och inpå gården.
— Vi känna den begrafna staden, säga de. Allt lefvande
der inne har tipp, tipp, tipp!
De svarta korparna och kråkorna flyga fram öfver den
hvita snön.
— Gräf, gräf! skrika de.
Der nere är ännu något att
få, något för kräfvan; den
är det vigtigaste. Det är
de flestas mening der nere
på bottnen, och den
meningen är bra, bra, bra!
De vilda svanarna komma
på susande vingar och sjunga
om det härliga och stora,
som ännu spirar upp ur
menniskornas tankar och
hjertan der inne i den
under snölagren hvilande
staden.
 |
| Och nedskref de gamla minnen i saga och sång. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
