Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 123. De små gröna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sjelfva äta upp alla lefvande varelser, allt som grönskar och
gror. De gifvu oss det föraktligaste namn, det vämjeligaste
namn; jag nämner det inte, usch, det vänder sig i mig! Jag
kan inte säga det, åtminstone inte i uniform, och jag är alltid i
uniform.
Jag är född på rosenträdets blad; jag och hela regementet
lefva af rosenträdet, men det lefver åter upp i oss, som höra till
den högre stälda skapelsen. Menniskorna tåla oss inte; de
komma och döda oss med såpvatten; det är en stygg dryck,
jag tycker mig känna lukten af den. Det är förfärligt att
bli tvättad, då man är född till att inte tvättas!
Menniska, du som ser på mig med de stränga
såpvattens-ögonen, tänk på vår plats i naturen, vår märkvärdiga gåfva
att lägga ägg och leverera ungar! Vi fingo välsignelsen: »att
uppfylla och förökas». Vi födas i rosor, vi dö i rosor; hela vårt
lif är poesi. Ge oss inte det namn, som du finner mest
vämjeligt och fult, namnet — jag säger det inte, nämner det
inte! Kalla oss myrans mjölkko, rosenträdets regemente, de
små gröna!
Och jag, menniskan, stod och såg på trädet och på de små
gröna, hvilkas namn jag icke skall nämna, för att icke såra
en rosenborgare, en stor familj med ägg och lefvande ungar.
Såpvattnet, hvarmed jag tänkte tvätta dem, ty jag hade kommit
med såpvatten och elaka afsigter, skall jag nu piska och blåsa i
skum, blåsa såpbubblor, se på deras prakt; måhända ligger det
en saga i hvar och en af dem.
Och bubblan blef så stor med strålande färger, och det låg
i henne liksom en silfverperla på bottnen. Bubblan svajade,
sväfvade, flög mot dörren och brast,
men dörren sprang upp, och der
stod sagmor sjelf.
Ja, nu kan hon berätta bättre
än jag om — jag säger icke
namnet! — de små gröna.
— Bladlöss! sade sagmor. Man
bör nämna hvar sak vid dess rätta
namn, och vågar man det inte i
allmänhet, bör man dock kunna
göra det i sagan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
