Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 124. Tomten och madamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
124.
Tomten och madamen.
Tomten känner du, men känner du madamen,
trädgårdsmästarmadamen? Hon hade beläsenhet, kunde verser utantill, ja,
med lätthet skrifva dem sjelf; endast rimmen, »klingklangen»,
som hon kallade det, gjorde henne litet besvär. Hon hade
skrifgåfva och talgåfva, hon kunde godt ha blifvit prest,
åtminstone prestfru.
— Jorden är skön i sin söndagsdrägt! sade hon, och den
tanken hade hon satt i stil och »klingklang», satt den i en
visa, så vacker och lång.
Seminaristen herr Kisserup, namnet gör ingenting till saken,
var hennes syskonbarn och på besök hos trädgårdsmästarens;
han hörde madamens dikt och hade godt deraf, sade han,
innerligt godt.
— Ni har själ, madam! sade han.
— Prata inga dumheter! sade trädgårdsmästaren. Sätt inte
sådant der i hufvudet på henne! En hustru skall vara kropp,
anständig kropp och passa på sin gryta, så att inte gröten blir
vidbränd.
— Det vidbrända tar jag bort med ett glödande kol, sade
madamen, och det vidbrända hos dig tar jag bort med en liten
kyss. Man skulle kunna tro, att du bara tänkte på kål och
potatis, och ändå älskar du blommorna. Och så kysste hon
honom. Blommorna äro själen! sade hon.
— Passa på din gryta! sade han och gick ut i trädgården;
den var hans gryta, och den passade han på.
Men seminaristen satt hos madamen och talade med
madamen; öfver hennes vackra ord »jorden är skön» höll han
liksom en hel predikan på sitt sätt.
— Jorden är skön, gören henne eder underdånig, blef det
sagdt, och vi blefvo herskapet. En är det genom själen, en
annan genom kroppen, en blef insatt i verlden som ett
förvåningens utropstecken, en annan som ett tankstreck, så att man
väl kan fråga: Hvad skulle han här och göra? En blir biskop,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
