Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 125. Peter, Pelle och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattnet, eller om det kommit gytja och andmat i vrångstrupen; det
gör en så jordisk. Storken tager utan att välja den första han
ser. En kommer i ett godt hus till makalösa föräldrar, en
annan kommer till elakt folk i stort elände; det hade varit
mycket bättre att stanna i qvarndammen.
De små komma alls icke i håg, hvad de drömde under
neckrosbladet, der om qvällen grodorna sjöngo för dem: »Koax,
koax! Strax, strax!» Det betyder på menniskornas språk: »Sen
nu bara till, att I kunnen sofva och drömma!» De kunna icke
heller erinra sig, i hvilken blomma de först lågo eller huru
den doftade, och likväl är det någonting hos dem, som, när
de bli fullvuxna menniskor, säger: »Den blomman tycka vi
mest om!» Och det är den, i hvilken de lågo som luftbarn.
Storken blir en mycket gammal fågel, och alltid ger han
akt på, huru det går de små, som han fört med sig, och huru
de skicka sig i verlden. Han kan visserligen icke göra något
för dem eller förändra deras vilkor, han har sin egen familj
att sörja för, men han släpper dem aldrig ur sina tankar.
Jag känner en gammal, mycket hederlig stork, som har stora
förkunskaper och hemtat flere små och känner deras historia,
hvaruti det alltid fins litet gytja och andmat från
qvarndammen. Jag bad honom berätta en liten lefnadsbeskrifning
öfver en af dem, och så sade han, att jag i stället för en
skulle få tre från Petersons hus.
Det var en särdeles fin familj, Petersons; mannen var
en af stadens tretiotvå män, och det var en utmärkelse; han
lefde för de tretiotvå och var tretiotvå år gammal. Hit kom
storken och medförde en liten Peter, såsom barnet blef kalladt.
Nästa år kom storken igen med en till, honom kallade de
Pelle, och då den tredje fördes dit, fick hon namnet Per, ty
i namnen Peter, Pelle och Per ligger namnet Peterson.
Det var således tre bröder, tre stjernskott, vaggade i hvar
sin blomma, lagda under neckrosbladet i qvarndammen och
derifrån af storken förda till familjen Peterson, hvars hus
ligger i hörnet, du vet nog hvar.
De växte upp till kropp och tanke, och så ville de blifva
någonting ännu mer än de tretiotvå männen.
Peter sade, att han ville bli röfvare. Han hade sett pjesen
Fra Diavolo och bestämt sig för röfvaryrket såsom det
behagligaste i verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
