Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 125. Peter, Pelle och Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pelle ville bli skrammelkarl [1], och Per, som var en så söt
och snäll gosse, knubbig och trind, men som hade det enda
felet att bita af sina naglar, Per ville bli »far». Detta sade
nu en hvar af dem, när man frågade dem, hvad de ville bli
i verlden.
Och så kommo de i skolan. En blef primus och en blef
ultimus, och en kom midt emellan; men derför kunde de ju
vara lika bra och lika kloka, och det voro de, sade deras
mycket insigtsfulla föräldrar.
De kommo på barnbal; de rökte cigarr, då ingen såg det;
de tillväxte i kunskaper och bekantskaper.
Peter var ända från det han var liten stridig af sig, såsom
ju en röfvare bör vara; han var en mycket stygg gosse, men
det, sade modern, kom sig deraf, att han led af mask; stygga
barn ha alltid mask: gytja i magen. Hans styfsinthet och
stridighet drabbade en dag moderns nya sidenklädning.
— Stöt inte till kaffebordet, mitt Guds lam! hade hon sagt.
Du kunde slå omkull gräddskålen och jag få fläckar på min
nya sidenklädning.
Och det »Guds lammet» tog med fast hand om gräddskålen
och hälde med fast hand grädden rakt i knäet på mamma, som
ej kunde låta bli att säga: »Lam, lam, det der var inte snällt,
lam!» Men vilja hade barnet, det måste hon medgifva. Vilja
visar karakter, och det är så lofvande för en mor.
Han kunde helt säkert ha blifvit röfvare, men blef det icke
efter ordet taget; han kom bara att se ut som en röfvare:
gick med tillknycklad hatt, bar hals och långt, hängande hår.
Han skulle bli konstnär, men blef det endast till kläderna, såg
dertill ut som en stockros; alla menniskor, han tecknade af,
sågo ut som stockrosor, så långa voro de. Han tyckte mycket
om den blomman; han hade också legat i en stockros, sade
storken.
Pelle hade legat i en smörblomma. Han såg så flottig ut
om mungiporna och var gul till hyn; man kunde tro, att det
skulle komma smör ut, om han blefve skuren i kinden. Han
var som född till smörhandlare och kunde ha varit sin egen
skylt; men till sitt inre, inom sig, var han »skrammelkarl»:
han var den musikaliska delen af den Petersonska familjen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
