Sagor och berättelser / Del 2 / 394 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 125. Peter, Pelle och Per

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»men tillräckligt för dem allesammans», sade grannarna. Han
skapade sjutton nya polkor på en vecka och satte dem
tillsammans till en opera med trumpet och skramla; fy, hvad
den var vacker!

Tre bröder.

Per var hvit och röd, liten och vanlig; han hade legat i en
tusensköna. Aldrig slog han ifrån sig, då de andra pojkarne slogo
honom, han sade att han var den förståndigaste, och den
förståndigaste ger alltid efter. Han samlade först grifflar,
derefter sigill, sedan fick han
ett litet naturaliekabinett,
hvaruti funnos skelettet af
en hundstagg, tre
blindfödda råttungar i sprit och
en uppstoppad mullvad. Per
hade sinne för det
vetenskapliga och blick för
naturen, och detta var
glädjande för föräldrarna och
för Per med. Han gick
hellre i skogen än i skolan,
hellre i naturen än i
upptuktelsen; hans bröder voro
redan förlofvade, då han
ännu lefde för att
fullständiga sin samling af
sjöfågelsägg. Han visste snart
mycket mera om djuren än
om menniskorna, ja,
menade, att vi ej kunde hinna
upp djuren uti det vi sätta
högst: kärlek. Han såg, att när näktergalshonan rufvade på
sina ägg, satt näktergalsfar och sjöng hela natten för sin lilla
hustru: »Kluck, kluck! Zi zi! Lo lo li!» Det kunde Per aldrig
ha utfört eller förmått sig till. Då storkmor låg med ungar
i boet, stod storkfar hela natten på ett ben uppe på takåsen;
Per kunde icke ha stått så en enda timme. Och då han en
dag betraktade spindelns väf och hvad som satt i den, afstod
han helt och hållet från äkta ståndet. Herr spindel väfver
för att fånga obetänksamma flugor, unga och gamla, blodfulla
och skinntorra, han lefver för att väfva och försörja sin familj;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>