Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 126. Gömdt är icke glömdt - 127. Portvaktens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Till det du tror vara din lycka, sade flickan. Var god
och kärleksfull emot henne, men kom i håg, att från den
stund, vi skiljas åt, kunna vi två inte mera se hvarandra.
Och så gingo ett par år; då mötte hon på gatan sin forne
vän och fästman; han såg sjuk och eländig ut. Då kunde hon
icke låta bli att fråga honom:
— Huru har du det nu?
— Rikt och godt på alla sätt, sade han. Hustrun är bra
och snäll, men du är i mitt hjerta. Jag har stridt min strid,
snart är den förbi. Vi se nu inte hvarandra förr än hos Gud.
En vecka är gången; nu på morgonen stod det i tidningen,
att han var död; derför bär flickan sorg. Den älskade har
dött från hustru och tre små styfbarn, såsom det står att läsa;
det låter sprucket, och dock är malmen ren.
Den svarta bandrosen tyder på sorg, flickans ansigte tyder
ännu mera derpå; i hjertat är den gömd, blir aldrig glömd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
