Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 126. Gömdt är icke glömdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nu går hon från gården bort till den lilla backstugan på
egorna. Der inne bor en stackurs värkbruten qvinna; fönstret
i den lilla stugan ligger mot norr; solen kommer ej dit in;
hon har utsigt endast öfver ett stycke mark, som stänges af
den höga dikesvallen. Men i dag är der solsken, vår herres
varma, harliga sol är der inne; den kommer från söder genom
det nya fönstret, der förr endast var vägg.
Den värkbrutna sitter i det varma solskenet, ser skog och
strand; verlden har blifvit så stor och vacker, och det genom
ett enda ord af gårdens vänliga fru.
— Det ordet var så lätt, den handlingen så ringa, säger
hon. Glädjen, jag fick, var deremot oändligt stor och välsignad.
Och derför öfvar hon så mången
god gerning, tänker på dem alla
i de fattiga husen och i de rika
husen, der det äfven finnes
bedröfvade. Det är doldt och gömdt,
men det är icke glömdt af vår
herre.
 |
| Han var död. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
