Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 127. Portvaktens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En förmiddag skulle han bära in till generalens de bref
och tidningar, som på morgonen blifvit inlemnade i
portvaktarrummet. Då han gick uppför trappan, förbi dörren till
sandskrubben, hörde han någonting pipa der inne; han trodde,
att det var en kyckling som pep, och så var det generalens
lilla dotter i spetsar och flor.
— Tala inte om det för pappa och mamma, ty då bli de
onda!
— Hvad är det, lilla fröken? frågade Georg.
— Det brinner alltsammans! sade hon. Det står i ljusan
låga!
Georg öppnade dörren till den lilla barnkammaren;
fönstergardinen var nästan uppbrunnen,
gardinkäppen stod i eld och
lågor. Georg sprang upp, ref ned,
ropade på folk; utan honom hade
det blifvit eldsvåda.
Generalen och generalskan
examinerade lilla Emilie.
— Jag tog bara en enda
svafvelsticka, sade hon; så brann den
genast, och gardinen brann genast.
Jag spottade för att släcka, jag
spottade allt hvad jag kunde; men
jag hade inte spott nog, och så
sprang jag ut och gömde mig, ty
pappa och mamma skulle bli onda.
 |
| Jag spottade för att släcka. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
