Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- 127. Portvaktens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Som ni ref sönder, sade Georg.
— Nej, jag har ännu qvar mitt slott, ritningen.
— Nu måste jag bygga det i verkligheten! sade Georg och
blef sjelf helt varm vid hvad han sade.
Generalen och generalskan talade i sina egna rum om
portvaktens son, han visste ju att föra sig och uttrycka sig med
sådan kännedom, sådan insigt.
— Han skulle kunna vara informator, sade generalen.
— Snille! sade generalskan, och så sade hon icke mera.
*
Oftare under den vackra sommartiden kom herr Georg till
grefvens slott. Han blef saknad, då han icke kom.
— Hvad vår herre ändå har gifvit er mycket framför oss
andra stackars menniskor! sade Emilie till honom. Vet ni nu
också riktigt sätta värde på det?
Det smickrade Georg, att den vackra unga flickan såg upp
till honom, han fann henne då ovanligt begåfvad.
Och generalen kände sig allt mera förvissad om, att herr
Georg omöjligen kunde vara ett barn från källarvåningen.
— Modern var för öfrigt en mycket bra qvinna, sade han.
Det måste jag säga på hennes döda mull.
*
Sommarn gick, vintern kom, det talades åter om herr Georg.
Han var väl sedd och väl upptagen äfven på de högsta
ställen; generalen hade träffat honom på en hofbal.
Nu skulle der hemma bli bal för lilla Emilie. Kunde herr
Georg bjudas?
— Den kungen bjuder kan äfven generalen bjuda, sade
generalen och lyfte sig en hel tum från golfvet.
Herr Georg blef bjuden, och han kom; och prinsar och
grefvar kommo, och den ene dansade bättre än den andre; men
Emilie fick bara dansa den första dansen; i den steg hon miste
på foten, icke farligt, men så att hon hade känning af det,
och derför måste man vara försigtig, sluta upp att dansa och
se på de andra, och hon satt och såg på, och byggmästaren
stod vid hennes sida.
— Ni ger henne nog hela Peterskyrkan! sade generalen, i
det han gick förbi och log som sjelfva välviljan.
Med samma välviljans leende mottog han herr Goorg några
dagar derefter, Den unge mannen kom säkert för att tacka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0413.html
