Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 127. Portvaktens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På verandan mellan blommorna stodo hon och Georg,
rosenhäcken dolde dem. Georg hade åter ordet, hade det först.
— Tack för er vanlighet mot min gamla mor! sade han.
Jag vet att den natten, då min far dog, kom ni ned till henne,
var hos henne, tills hans ögon lycktes. Tack! — Han fattade
Emilies hand och kysste den, det kunde han nog vid det
tillfället; hon blef blossande röd, men tryckte hans tillbaka och
såg på honom med sina blå, välsignade ögon.
![]() |
Tack för er vänlighet mot min gamla mor! |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>