- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
421

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 128. Flyttningsdagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

poesi på sophögen, och af den fins det mycket omkring på
gatorna flyttningsdagen. Vägen blef mig tung och
besvärlig der nere, och jag fick lust att komma derifrån, upp i
tornet igen och att stanna här uppe; här sitter jag och ser ned
från det med godt lynne.

Der leka de nu, det goda folket, att byta hus. De släpa och
knoga med sitt flyttningsgods, och tomten sitter i fjerdingen
och flyttar med; husbråk, familjbråk, sorger och bekymmer
flytta från den gamla till den nya lägenheten, och hvad få
så de och vi utaf det hela? Jo, det står för visst redan för
länge sedan skrifvet i den gamla, goda versen i Adresstidningen:

»Tänk på dödens stora flyttningsdag!»


Det är en allvarlig tanke, men den är er väl inte obehaglig
att höra omnämnas. Döden är och blir den pålitligaste
embetsmannen, oaktadt hans många småsyslor. Har ni aldrig
tänkt på det?

Döden är omnibuskusk, han är passkrifvare, han sätter namn
under vårt fräjdbetyg, och han är direktör för lifvets stora
sparbank. Kan ni förstå det? Alla vart jordlifs gerningar,
stora och små, sätta vi in i den sparbanken, och när så
Döden kommer med sin flyttningsomnibus och vi måste in der
och fara med till evighetslandet, då ger han oss vid
gränsen vårt fräjdbetyg som pass. Till tärpengar på resan tager
han ut ur sparbanken en eller annan gerning, som vi gjort,
den som mest betecknar vår vandel; detta kan vara angenämt,
men äfven förfärligt.

Ingen har ännu sluppit ifrån den der omnibusfärden. Det
berättas visserligen om en, som inte fick lof att följa med,
Jerusalems skomakare, han måste springa bak efter; hade
han fått lof att komma in i omnibusen, så hade han
undsluppit poeternes behandling. Titta en gång med tankarna in
uti den stora flyttningsomnibusen! Der är blandadt sällskap.
Der sitta vid hvarandras sida kung och tiggare, snillet och
idioten; bort måste de utan gods och guld, endast med
fräjdbetyg och tärpengar ur sparbanken; men hvilken af ens
gerningar blir väl framtagen och gifven med på färden? Kanske
en helt liten en, så liten som en ärt, men ärten kan skjuta
en blommande ranka.

Den stackars förskjutna varelsen, som satt på den låga
pallen i vrån och fick snubbor och hårda ord, får kanske sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free