Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 129. Sommargäcken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var vinternarr!» Hon hade gäckat honom med sommarn. Ja,
det stod alltsammans i versen, och det blef hoplagdt som bref,
blomman låg deruti, och det var mörkt omkring henne, mörkt
som då hon låg i löken. Blomman kom på resa, låg i
postsäck, blef klämd och kramad; det var alls icke behagligt, men
det tog också ett slut.
Resan var förbi, brefvet blef öppnadt och läst af den käre
vännen; han var så förnöjd, han kysste blomman, och hon
blef, med sin vers omkring sig, nedlagd i en låda, der det
låg flere vackra bref, men alla utan blomma; hon var den
första, den enda, såsom solstrålarna hade kallat henne, och det
var angenämt att tänka på.
Länge fick hon också lof att tänka derpå; hon tänkte
medan sommarn gick och den långa vintern gick; och det blef
sommar igen, då kom hon åter fram. Men då var den unge
mannen alls icke glad; han grep så hårdt i papperen och
kastade bort versen, så att blomman föll på golfvet; tillplattad
och vissen hade hon blifvit, men derför borde hon ändå icke
kastas på golfvet; der låg hon dock bättre än i elden, der
verserna och brefven uppgingo i låga. Hvad hade händt?
Det som så ofta händer. Blomman hade gäckat honom, det
var ett skämt; jungfrun hade gäckat honom, det var icke
något skämt; hon hade valt sig en annan vän i sommarmånaden.
På morgonen lyste solen in på den lilla tillplattade
sommargäcken, som såg ut som om hon varit målad på golfvet. Pigan,
som sopade, tog upp henne och lade henne i en af böckerna
på bordet, emedan hon trodde, att hon hade fallit ur, då hon
städade och lade i ordning. Och blomman låg åter mellan
verser, tryckta verser, och de äro förnämare än de skrifna;
åtminstone har man kostat på dem mera.
Så förflöto år; boken stod på hyllan; nu kom den fram,
blef öppnad och läst. Det var en god bok: verser och visor
af den danske skalden Ambrosius Stub, som nog är värd att
känna. Och mannen, som läste i boken, vände om bladet.
— Här ligger ju en blomma! sade han; en sommargäck!
Det har nog sin betydelse, att hon blifvit lagd här. Stackars
Ambrosius Stub! Han var också en sommargäck, en skaldegäck.
Han kom för tidigt i sin tid, och derför fick han snöslask
och skarpa vindar, gick sockengång hos herremännen på Fyen,
liksom blomman i vattenglaset, blomman i rimbrefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
