Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 130. Moster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
elektriska tråd var »herr Sivertsen vid teatermaskineriet», han
som gaf signalerna till upp och ned, in och ut med ridåer
och kulisser.
Af honom fick hon på förhand en kort och kärnfull anmälan
af styckena. Shakspeares Stormen kallade han »förbannadt
tyg; der är så mycket att ställa upp, och så börjar det med
vatten till första kulissen!» Det vill säga, så långt fram gingo
de rullande vågorna. Stod deremot genom alla fem akterna
en och samma rumdekoration, så sade han att det var
förståndigt och väl skrifvet; det var ett hvilostycke, det spelade
sig sjelft utan uppställning.
I den forna tiden, såsom moster kallade tiden för några och
tretio år sedan, voro hon och nyss nämde herr Sivertsen yngre;
han var redan då vid maskineriet och, såsom hon kallade
honom, hennes »välgörare». Det var nämligen den tidens sed,
att vid aftonens föreställning på stadens enda och stora teater
kommo äfven åskådare på vinden; hvarje maskinist hade en
eller två platser att förfoga öfver. Der var ofta proppfullt
och mycket fint sällskap. Man sade, att der hade varit både
generalskor och kommersrådinnor; det var så intressant att
titta ned bakom kulisserna och veta, huru de der menniskorna
gingo och stodo, då ridån gått ned.
Moster hade flere gånger varit der, både på tragedier och
baletter; ty de stycken, i hvilka den största personalen trädde
upp, voro de intressantaste från vinden. Man satt så
temligen i mörker der uppe, de flesta hade qvällsvard med sig;
en gång föllo tre äplen och en dubbelsmörgås med rullsylta
emellan rakt ned i Ugolinos fängelse, der karlen skulle dö af
svält, och så blef det ett grin bland publiken. Den
rullsyltan var ett af de vigtigaste skälen, hvarför den höga
direktionen helt och hållet drog in åskådarplatsen uppe på vinden.
— Men jag var der sju och tretio gånger, och det glömmer
jag aldrig, herr Sivertsen, sade moster.
Det var just sista aftonen, som vinden stod öppen för
publiken; då spelades Salomos dom, moster mindes det så väl;
hon hade genom sin välgörare, herr Sivertsen, skaffat agenten
Fab inträdesbiljett, ehuru han icke förtjente det, emedan han
ständigt gjorde narr af teatern och retades; men hon hade nu
skaffat honom dit upp. Han ville se teatertyget på afvigsidan,
det var hans egna ord, och de liknade honom, sade moster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
